Att ha en svårnattad bebis

Såhär söt kan man vara strax innan läggning, i ny pyjamas och snutte från Fixoni. Stunden senare är vi inte så söta längre. Varken jag eller bebis. Nattningen har kommit att bli en kamp sen vi kom hem från Spanien. Truls vill verkligen i-n-t-e sova, och gör allt han kan för att undvika just det. Mamman och Pappan får bita sig i tungan för att hålla huvudet kallt. Det skruvas, jollras, skriks och petas tills han efter sisådär 30-60 min (till vår stora lättnad) oftast ger upp och somnar in. Jag hänger över såjälsängen och buffar och vyssar i vad som känns som en evighet och undrar om ryggen ska gå av på mitten… Nej, det är verkligen ingen rolig historia att natta denna lilla herren just nu.
Jag funderar på vad det kan bero på. Om det är en fas eller om vi kanske ska börja lära honom att somna på egen hand.

Nu – Välförtjänt vila i soffan.

5 GILLA

2 Kommentarer

  1. Har inga barn själv men massa kusiner och syskon och det verkar vara samma sak med dem när man kommer hem fran semster, en fas tror jag. Lycka till, kram <3 Hälsningar från Schweiz //Sofia
    (http://sofiacm.com min blogg för stil och inredning)

    1. Åh tack för att du delar med dig. Han verkar ha kommit mer till ro nu de senaste dagarna, så hoppas det! Kram <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *