9 månaders bebis

Denna lilla stjärna blev prick 9 månader igår. 9 månader.
Lika länge utanför- som inuti magen.

Hur i hela friden gick tiden så fort?

Jag har svårt att sätta fingret på känslan. Det känns som han kom till oss igår, precis som jag också känner att han varit med oss i en evighet. Vill spola tillbaka tiden samtidigt som jag är så förväntansfull på vad som kommer.

Älskar honom högt och varje dag är en gåva tillsammans med denna underbara lilla människa.


Det är så otroligt spännande att vara med om utveckling, och hur en personlighet tar form.

Så hur är då denna 9 månaders bebis?

Det bästa han vet är att få umgås. Framförallt med mamma och pappa. Men bjuder gärna på ett leende till vem som helst. På bussen, kassörskan eller han med den snälla hunden i parken. Han älskar människor, med andra ord och tycks veta precis hur han ska charma.

Försöker komma på något som han verkligen inte tycker om.
Ska sanningen fram så är det inget typiskt som ogillas. Men han är inte särskilt pigg på att roa sig själv. Vill helst att någon ska vara med och leka.
Det är inte lätt att ta hand om hemmet eller få tid till sig själv alla gånger.

Han är bekväm. Gör inget som inte är värt mödan. Att sträcka sig eller försöka ta sig framåt är inget för denna 9 månaders. Sitta och få saker serverat, det är livet.

Så fort det är dags för blöjbyte tycker han det är extremt roligt att kasta avtagna plagg över ansiktet och vifta hejvilt med händer och fötter. Mamman kan inte stå emot att dra på smilbanden. Ni skulle se.

Ja. Det är väl lite så min 9 månaders Truls lever livet.
Det bästa i livet! (och papi såklart)

5 GILLA

När mammahjärtat värker

Den första febern

Igår eftermiddag märkte jag att det var något som inte riktigt stämde med min lille älskling. Jag höll på att byta om för ett träningspass senare på kvällen och hade lagt Truls i vår säng. Han Började stortjuta och slutade bara när han var i min famn. Vi satte oss i soffan och jag slog på Bolibompa. Han ville bara sitta i min famn och liksom satt där helt stilla, lutad mot mig. Så mysigt, men olikt honom. Brukar inte kunna sitta stilla så länge. Plötsligt märkte jag att han andades tyngre och var tvungen att ta fram mobilkameran för att se om han sov. Visst gjorde han det. Somnat rätt upp och ner. Han som annars bara somnar till vaggning. Lite senare, när han vaknat, tog vi tempen och han hade mycket riktigt feber.

 Det värker så i mammahjärtat när man ser att ens barn inte mår bra. Vill ju bara göra allt för att de ska gå över. Min lille bebis som nu känns så stor kändes plötsligt så ynkligt liten och nyfödd igen.

Idag har han inte haft feber men det har märkts att han inte varit hundra. Som en koala på mig och inte haft bra aptit. Stackars liten.

Den första febern alltså.
Vi får hoppas att det går över fort.

4 GILLA

En söt liten hatt

_mg_5541

_mg_5810

_mg_5813

När man har en mamma som lägger märke till de små sakerna…

På ett dop i somras såg jag en så söt pojke i stråhatt. Jag åååh-ade och sa att en sådan måste Truls ha när han blir lite större. Tror ni inte att mamma kommer hem med en sådan, hela vägen från Ibiza? Bästa. 

Nu hänger den och väntar på varmare dagar. Tills dess tycker jag den gör sig väldigt bra som dekoration. Eller vad tycker ni?

3 GILLA

Cool kid on the block.


_mg_8977

_mg_8970

_mg_8964
_mg_8988

Coola killen i ny bomberjacka från morbror och de sötaste leggingsen jag vet, från Zara. 

Är väldigt förtjust i allt från Zara till mini just nu. Hans garderob består till största del av plagg därifrån. Sen så blir det såklart en del från Newbie, lite från Åhlens och andra märken. Han fick en galet fin vinteroverall av gudmor och Emilia från Marc o’polo. Jag dör lite för den. Måste visa för er i ett senare inlägg. 

Att klä sin lilla bebis alltså. Det är bannemej roligare än att klä sig själv för tillfället.

5 GILLA

Älskade Räven.

_mg_4296

Vår fina Räv

Denna lilla familjemedlem har en given plats i våra hjärtan, som om möjligt, vuxit sig ännu större sedan Truls anslöt till flocken. Till en början var hon något skeptisk till den lilla människan. Tittade storögd med frågande blick på honom. Som om hon undrade vad i hela friden detta lilla knyte var för något.

Vi var väldigt noga i början, framförallt vid hemkomst från BB, att ägna extra mycket tid åt Räven. Så att hon inte skulle känna sig åsidosatt. Det har gått bra sedan dess…och bara blivit ännu bättre. Till en början tror jag inte riktigt hon förstod att detta var en permanent familjemedlem. Men allt eftersom tiden gått ser hon nu Truls som självklar medlem i flocken. Hon har ständigt koll på var han är. Lägger sig gärna tätt intill, och ger honom en puss då och då. Detta utan att vara för på. Som vi var lite oroliga för innan.

Det är så fint att se, och ska bli underbart att få se dem tillsammans allteftersom Truls blir större.

Vår fina hund alltså, familjen är inte komplett utan henne.

10 GILLA