Mammakroppen

Hur är det möjligt att känna sig tyngre idag än vad jag känner mig på bilden? Det skiljer ju 10kg.

Jag är då inte kompis med min kropp just nu. De sista 5-6 kg sitter hårdare än berget. Trots att jag tränar 2 ggr i veckan, går promenader och tänker på vad jag äter händer det inget på den där vågen. Jag kan väl känna något på kläder att jag minskat. Men jag har alldeles för dåligt tålamod när jag faktiskt gör en insats för att det ska hända något.

Kroppen min verkar alldeles för fäst vid de där kilona.

Nu står jag inför att trappa upp ett snäpp. För såhär känner jag mig inte bekväm. Jag ska ta tag i maten på riktigt.

Sitter ni inne på tips får ni mer än gärna dela med er.

3 GILLA

Mina bästa vänner just nu

Godmorgon vänner. Hoppas ni mår fint och njuter av att det är fredag.

Har varit en busy vecka här i pärlan med en hel del kvällsjobb. Hade verkligen önskat att dygnet hade fler timmar så man hann med allt man önskat. Har varit särskilt svårt denna veckan. Så ska verkligen njuta av att bara vara och umgås i helgen. 

Tänkte skriva lite om håravfall idag. Har nämligen tappar MASSOR med hår de senaste tre månaderna. Skulle tippa på att en tredjedel av mitt hår åkt av. Uhuhu. Undrar var det ska sluta? Kanske blir helt kal? Vem vet. Har iallafall läst att det är vanligt efter en graviditet och att det brukar upphöra efter ca ett halvår efter FL. Låt oss hoppas på det!

Med tips från en vän har jag den senaste veckan börjat använda produkterna ovan. Mina bästa vänner just nu. Ett B-vitamintillskott och en underbar arganolja. Vitaminerna ska hjälpa håret på traven att återhämta sig och ge näring. Oljan är en underbar ekologisk historia som jag använder både i håret och på huden. Har även använt den på Truls. Han blir len som en silkesapa och alla tecken på irritation och rödhet i huden har lagt sig hos honom. 

Av vad jag sett kan jag varmt rekommendera båda produkterna. Vitaminerna om du vill ge håret extra kärlek och ett extra stort tips för oljan. Den är helt fantastisk.

Ni hittar vitaminerna HÄR och oljan HÄR.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Stor kram

2 GILLA

Förlossningsberättelse.

_MG_4133

_MG_4120

_MG_4125

Idag blir den här lilla killen exakt en månad gammal ♡

Tänk vad tiden går. Veckorna har verkligen flugit iväg sen Truls kom till oss. Jag får nästan lite panik när jag inser hur snabbt han växer och hur hans utseende förändras. Vill stanna tiden! … samtidigt som jag också kan längta efter att få se honom växa och utvecklas.

Den 2 augusti 2016 är alltså dagen då denna knodden ville titta ut. Min bror var nere på besök från Oslo och vi tillsammans med mamma var vid Höganäs Saluhall. Jag hade sedan några dagar tillbaka börjat känna ett tryck neråt. Men denna dagen kändes trycket allt mer. Värkarna började krypandes medan vi satt och åt hamburgare på Garage. De kom och gick med ca 10 min mellanrum. Gjorde inte ont men kändes likväl. Jag vågade knappt hoppas på att det var på gång men kunde ändå inte hålla mig för att berätta för mamma och bror. De blev så exalterade, framförallt min mamma. Truls är hennes första barnbarn.

Efter maten satte vi oss i bilen och körde hem. Jag väntade med att ringa mannen. Ville vara säker på att det verkligen var dags. Jag var inte övertygad fören jag lagt mig ner för att vila. Förvärkarna jag haft de senaste veckorna brukade gå över vid vila. Dessa verkar, fortsatte komma med jämna mellanrum… Först då gick det upp för mig. Blev så uppspelt av tanken på att vi snart skulle ha vår son i våra händer. Klockan var då runt 4 – 5 på eftermiddagen. Mannen kom hem strax därpå. Han var helt virrig och stressad. Det fick mig att tagga ner och bli lugn som en filbunke. Jag var så inställd på att det skulle ta tid innan det kom igång ordentligt. Sa åt honom att han minsann kunde åka iväg och träna. Passa på att samtidigt köpa med mat till sig själv och förnödenheter som jag inte ville vara utan på förlossningen… Det jag inte visste var att det skulle bli väldigt bråttom innan mannen kommit hem igen.

kl 20 år vattnet. Jag Ställer mig rätt upp i ett ryck. Det är som någon tagit ett finger och dragit håll på något inne i magen. Så märklig känsla. 

Jag rusar in på badrummet, och är smått förvirrad om det verkligen är vattnet som gått. Det kom inga stora mängder som jag var så inställd på. Snarare lite hela tiden. Jag ringer in till FL och berättar läget. Barnmorskan i andra änden talar om för mig att det kan dröja innan det kommer igång ordentligt. Jag ringer mannen strax därefter. Kollar läget, om han snart var hemma. Han körde från träningen och var nu påväg till hemmakväll efter godis och cola, på min beställning. Jag berättade att vattnet just gått. Det blev tyst en stund i luren varpå han utbrister att han skiter i godiset och kommer hem på direkten. Jag kontrade helt lugnt med att det gör du visst inte. Jag ville ha mitt godis, med inställning om att socker och snabb energi är livsnödvändigt för att orka med flera timmar framöver.

Cirka 10 min senare ringer jag mannen igen. Lugnet är som bortblåst och värkarna har snabbt eskalerat och kommer nu med 3 – 4 min mellanrum.

– Skit i godiset … vi måste åka in nu!!

Mannen hinner knappt in och vända i duschen innan vi är påväg in till FL. Jag mår illa och svettas som en galning. Utbrister att jag måste spy och letar stressart fram en plastpåse.

Strax innan 21 anländer vi till FL. Personalen är mitt i ett skifte och vi blir sittande i väntrummet en stund. Värkarna blir allt mer smärtsamma, och jag springer på toaletten stup i minuten.

21.20 blir vi äntligen inskrivna! Efter CTG och undersökning, där det konstateras att jag är 3 cm öppen – Vi får stanna!

Härifrån börjar allt bli mer och mer luddigt. Promenaden från undersökningsrummet till förlossningsrummet känns evigt lång och jag får ta flera värkar på vägen. Hinner uppfatta flera blivande mammor i korridoren som jag tycker ser förvånansvärt lugna och (smärtfria ut). De vaggar harmoniskt i korridorerna med sina respektive medan en annan kommer gående hopfälld med påtaglig smärta från värkarna som kommer väldigt tätt. Hur tusan kan de vara så fridfulla?!

Inne på förlossningsrummet är det svalt (och förvånansvärt stort!). Barnmorska och undersköterska kommer och presenterar sig. Ber mig lägga mig på bristen så de kan koppla på en elektrod på bebis huvud. De vill mäta hur han har det där inne.

Tycker det är olidligt jobbigt att ligga stilla på rygg. Jag vill stå och hänga, röra på mig. Jag hittar snart en ställning som funkar. Gränsle över en stol med huvet hängande över sängen. Jag har fortsatt svettats något kopiöst. Mannen baddar med kalla handdukar i nacken – så underbart skönt. Jag ber om att få testa på lustgasen. Drar djupa andetag i en värk och tycker mest att man får lustig röst än smärtlindring. Ändå känns det skönt att ha den, som en livlina att fokusera på när det blir riktigt jobbigt.

Tidsuppfattningen försvinner och jag tycker mest att jag har värkar hela tiden. Vilan emellan känns så himla kort. Känslan av att vilja sova mellan värkarna och ångesten av en ny värk komma krypandes blir allt starkare. Jag kan snart inte hålla ut mer. Jag vill ha epidural – NU! Ber barnmorskan göra en undersökning för att se hur öppen jag är. Precis 4 cm. Bara 4cm?! Om det gör såhär ont nu, hur ont kommer det att göra sedan?! Jag kvider efter epiduralen och varje värk känns som jag ska gå sönder. Mannen talar lugnande att de snart kommer med sprutan. Försök att hålla ut, bara en värk till.

Från att ha suttit gränsle över stolen hela tiden får jag nu en stark känsla av att jag måste ställa mig upp. Det trycker på något oerhört, och jag försöker hålla emot. Jag menar, jag är ju bara 4 cm öppen, inte kan jag väl börja krysta redan. Tillslut kan jag bara inte stå emot, trycket blir för stort och jag bara måste trycka på. I samma stund börjar CTG kurvan ge tecken på en stressad bebis, samtidigt som narkos knackar på dörren. Jag får lägga mig på britsen igen så de kan undersöka om elektroden sitter rätt. Ett chockat uttryck från min Barnmorska när hon utbrister,

– Men jösses, du är ju fullt öppen! … Det är dags att börja krysta nu. 

På 40 min har jag gått från att vara 4cm öppen till helt öppen. Chocken från att vara inställd på att ha så långt kvar till att det är dags att krysta gör mig hög. Det enda jag får ur mig är,

– … Men epiduralen då???
– Vi får strunta i den, vi hinner inte.

Det går snart upp för mig att det inte är alls lång tid kvar. Det ger mig ny kraft. Jag läggs på sidan och blir tillsagd att krysta när en värk kommer. Det gör jag, för kung och fosterland.

Ska det bli ett 2 augusti barn utbrister barnmorskan 23.40. Ta me tusan. Jag biter mig hårt i läppen och ger allt. 23.55 landar Truls för första gången på mitt bröst. 3 timmar efter att vi först kom till förlossningen. Han läggs precis under hakan på mig så jag kan inte se. Vågar inte släppa på greppet så tittar istället på mannen som upprepar… han är så fin, med tårar i ögonen.

Känslan att få sitt barn till sig för allra första gången är enorm. Man känner så starkt och så mycket. Jag skulle vilja göra om förlossningen bara för att få känna den där euforiska känslan igen.

När jag idag ser tillbaka känns det som en evighet sedan, som om Truls varit med oss så länge. Likväl som det känns som det bara var för ett ögonblick sedan.

Livet har förevigt förändrats och jag kan inte tänka mig ett liv utan våran nya familjemedlem. Kärleken till honom och min fina familj har aldrig varit större.

12 GILLA

Nu är han här!

_MG_3980

_MG_4002

Den 2 augusti precis innan midnatt kom den här efterlängtade lilla människan till världen. En liten pojke som vi kallar för Truls. Obeskrivlig kärlek 

HEJ HJÄRTAN

Som ni märkt har bloggen fått vila en stund. Det finns en alldeles särskild anledning till det. Jag har befunnit mig i bebislandet och cocoonat med vår nya familjemedlem, Truls. Ni som följer mig på Instagram vet ju redan detta. Lite lättare och mindre tidskrävande att uppdatera där. Inte lätt att slita sig en längre stund från den lilla skatten och sätta sina känslor och tankar i skrift. Men nu har lite drygt en vecka gått och vi har hunnit landa lite och börjar förstå vad som faktiskt har hänt.

I en hisklig fart ville denna lilla gosse äntra världen och lika fort erövrade du våra hjärtan. Tänkte berätta mer om hur snart. Men för stunden ville jag mest dela med mig av denna underbara nyhet och säga Hej.

Bloggen kommer börja ta fart igen alldeles snart… men jag har inte bråttom. Vill njuta fullt ut av den första tiden med vår son och så får inläggen komma när lust och tid finns. Jag hoppas ni förstår det.

STOR KRAM

8 GILLA